Att man som vuxen skiljer sig är idag ingenting att höja på ögonbrynen åt. Vi lever i ett tolerant samhälle och det innebär att äktenskapet inte är den heliga institution det än gång var. Något som naturligtvis är bra; kärleken kan ta slut, ett par som älskat varandra kan efter en tid inse att man inte passar ihop och så vidare - ibland så tar livet en annan riktning än vad man från början trott och tänkt. En skilsmässa är jobbig, den kostar på - i synnerhet känslomässigt - och finns det barn inblandade så kan det förvandlas till en ren mardröm.
Man räknar med att det årligen i Sverige finns 50.000 barn som berörs av separationer och skilsmässor. De flesta av dessa sker med minimal friktion; föräldrarna kan komma överens, de kan umgås och de kan även fortsatt vara den fasta punkten i barnets liv - med skillnaden att barnet i fråga numera får två hem snarare än ett.
Dock: det finns även exempel på det motsatta och det som är skrämmande i detta är att antalet skilsmässor som slutar i domstol ökat markant under senare år. Här kan det handla om ekonomiska anledningar där makarna inte kan komma överens vid bodelningen. Det är en sak som i sammanhanget kan anses som ganska lindrigt; bråkar man av ekonomiska skäl så skadas sällan den tredje personen i familjen - barnet. En ekonomisk konflikt i samband med en skilsmässa går ofta smidigare att lösa också - just av den anledningen. Föräldrarna har lättare att motivera för barnet vad som pågår och kan - på många sätt - lämna känslorna utanför och låta de juridiska kvarnarna mala i väntan på ett avslut.
Värre är dock när konflikten gäller vårdnaden om barnet och där en vårdnadstvist inleds. Vid en vårdnadstvist så glöms nämligen ofta barnet bort och föräldrarna har en förmåga att förblindas av sitt eget raseri och sin - i eget tycke - egen rätt. Barnen i en vårdnadstvist kan av den anledningen sidsteppas och se hur de egna behoven inte tas på allvar. Ett allvarligt problem som kan komma att ge ärr för livet. Barn - i synnerhet yngre - kan få för sig att de är källan till konflikten; att felet är deras och att det är deras fel att föräldrarna ska skiljas.
I en vårdnadstvist så måste man först och främst se till barnets bästa. Man ska veta att skälen till varför en vårdnadstvist inleds är väldigt olika. Ibland så finns det inga andra alternativ - om exempelvis den ena föräldern är våldsam, har drogproblem, har allvarliga psykiska problem eller visar upp kraftiga samarbetsproblem så är denne heller ingen bra vårdnadshavare. Man ser alltid till barnets bästa och det är också därför som en vårdnadstvist ofta drar ut så mycket på tiden. Man måste från Socialstyrelsens sida utreda och vända på varenda sten innan man kan fatta ett beslut i rätten. Barnets egna erfarenheter och vilja ska också tas med i bedömningen - ju äldre barnet är, desto större roll spelar också dennes åsikter in i bedömningen.
En vårdnadstvist där den ena parten anklagar den andre för exempelvis misshandel och där denne anser att barnen riskerar att fara illa hos den andre föräldern är väldigt komplicerad att lösa. Många kritiker hävdar nämligen att själva avgörandet i domstolen fattas av domare som i själva verket är mer inriktad på brottmål och att man saknar kunskap i ämnet. Detta i kombination med att praxis dragit mot att barnet mår bäst av gemensam vårdnad och av båda föräldrarna gör att det skapas en risk för barnet. Är ena föräldern våldsam så ligger bevisbördan hos den andre och det är där risken finns att barnet - trots att föräldern i fråga de facto är våldsam - ändå ser att gemensam vårdnad blir beslutat.
Det är här ett juridisk ombud med god erfarenhet krävs. Dels för att underlätta vid bevisningen, dels för att få alla fakta på bordet och inte minst som ett stöd genom en process som både tar lång tid och som är en känslomässig prövning. Det juridiska ombudet man anlitar kan mycket väl vara avgörande i frågan och då det gäller vårdnadstvister av det allvarligare slaget - där barnet far illa; misshandel, drogproblem, våld i hemmet och så vidare - så måste det ombud/den advokat man anlitar ha erfarenhet, vana och kunskap.